Vår vagn verkar inte ha några reflexer så nu har jag pyntat den som en julgran med reflexer här och där - mycket "snyggt" men jag tror att vi syns ialla fall. Fast risken är att vi bara syns från ett håll. Hade tänkt testa den nya utstyrseln igår i mörkret så vi gick och mötte Dennis och kan nu dela med mig av en läxa. Gå inte och möt en Dennis utan att ringa först, han jobbade över och hade tydligen inte en sekund att ringa och berätta det, så istället för en promenad på 15 minuter i kyla blev det 45-50 minuter i hemskt, kallt, rått och fuktigt väder - underbart! När han väl åkte förbi tittade han dessutom inte på oss, så vi vet fortfarande inte om vi syns.
Så här mörkt var det, blir väääldigt bra kort med mobilen i mörker :)
Molly var förresten jätteduktig när hon fick sprutan, skrek inget utan spärrade bara upp ögonen! Tur att vi inte fick kommentarer som en kompis syster fick av en läkare i en sån situation: "Det måste vara något fel på barnet eftersom hon inte skriker" (det var det inte).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Har du smygit igång en blogg utan att berätta! :) Hittade den i alla fall, hihi. Skoj att läsa vad ni har för er.
Kramar/Cicki
Ja, vilken smygis jag är :) Kul att du hittade hit ialla fall!
Skicka en kommentar